Innehåll
Cooper-testet är ett test som syftar till att bedöma personens kardiorespiratoriska kapacitet genom att analysera avståndet täckt under 12 minuter i en löpning eller promenad, och används för att bedöma personens fysiska kondition.
Detta test möjliggör också indirekt bestämning av maximal syrevolym (VO2 max), vilket motsvarar den maximala kapaciteten för syreupptag, transport och användning under fysisk träning, vilket är en bra indikator på personens kardiovaskulära kapacitet.
Hur testet görs
För att göra Cooper-testet måste en person springa eller gå utan avbrott i 12 minuter på ett löpband eller på en löparbana med bibehållen idealisk gång- eller löptakt. Efter denna period måste avståndet registreras.
Avståndet som täcks och appliceras sedan på en formel som används för att beräkna maximal VO2, sedan kontrolleras personens aerobiska kapacitet. För att beräkna den maximala VO2 med hänsyn till avståndet som täcks i meter av personen på 12 minuter måste avståndet (D) placeras i följande formel: VO2 max = (D - 504) / 45.
Enligt VO2 som erhållits är det då möjligt för kroppsutbildare eller läkare som följer med personen att bedöma deras aeroba förmåga och hjärt-kärlhälsa.
Hur bestämmer man maximal VO2?
Den maximala VO2 motsvarar den maximala kapacitet som en person har för att konsumera syre under fysisk träning, vilket indirekt kan bestämmas genom prestandatester, vilket är fallet med Cooper-testet.
Detta är en parameter som ofta används för att bedöma personens maximala kardiorespiratoriska funktion, vilket är en bra indikator på kardiovaskulär kapacitet, eftersom den är direkt relaterad till hjärtutgång, hemoglobinkoncentration, enzymaktivitet, hjärtfrekvens, muskelmassa och arteriell syrekoncentration . Läs mer om maximal VO2.
Hur man förstår resultatet
Resultatet av Cooper-testet måste tolkas av läkare eller yrkesutbildare med beaktande av VO2-resultatet och faktorer som kroppssammansättning, mängd hemoglobin, som har funktionen att transportera syre och maximal slagvolym, som kan variera från människa för kvinnor.
Följande tabeller gör det möjligt att identifiera kvaliteten på den aeroba kapaciteten som personen uppvisar med tanke på det sträcka som täckts (i meter) på 12 minuter:
1. Aerob kapacitet hos män
| Ålder |
---|
AEROBISK KAPACITET | 13-19 | 20-29 | 30-39 | 40-49 | 50-59 |
---|
Väldigt svag | < 2090 | < 1960 | < 1900 | < 1830 | < 1660 |
---|
Svag | 2090-2200 | 1960-2110 | 1900-2090 | 1830-1990 | 1660-1870 |
---|
Medel | 2210-2510 | 2120-2400 | 2100-2400 | 2000-2240 | 1880-2090 |
---|
Bra | 2520-2770 | 2410-2640 | 2410-2510 | 2250-2460 | 2100-2320 |
---|
Bra | > 2780 | > 2650 | > 2520 | > 2470 | > 2330 |
---|
2. Aerob kapacitet hos kvinnor
| Ålder |
---|
AEROBISK KAPACITET | 13-19 | 20-29 | 30-39 | 40-49 | 50-59 |
---|
Väldigt svag | < 1610 | < 1550 | < 1510 | < 1420 | < 1350 |
---|
Svag | 1610-1900 | 1550-1790 | 1510-1690 | 1420-1580 | 1350-1500 |
---|
Medel
| 1910-2080 | 1800-1970 | 1700-1960 | 1590-1790 | 1510-1690 |
---|
Bra | 2090-2300 | 1980-2160 | 1970-2080 | 1880-2000 | 1700-1900 |
---|
Bra | 2310-2430 | > 2170 | > 2090 | > 2010 | > 1910 |
---|
Bibliografi>
- LIMA, Frederico L. Kvalitativt studieförslag om det traditionella och modifierade Cooper-testet på löpbandet. Kursens slutsats, 2010. Fakulteten för idrott, State University of Campinas.
- SILVA, Michel S. Förhållandet mellan Cooper 12-minuters testprestanda och anaerob tröskel hos vuxna. R. da Idrott / UEM Maringá. Vol. 20. 1. utgåva; 61-67, 2009